Sommarlovet är härligt på alla sätt och vis, man hinner tänka och fundera på det mesta. Jag tänker och planerar lite för mycket just för tillfället. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra och fixa med nu när vädret och humöret är på topp, men jag måste ta det lugnt. 

Huvudet är så fullt med alla dessa idéer att jag måste ta en paus och sortera och planera vad jag vill göra och när och kanske till det viktigaste - finns tiden???

Jag måste erkänna att jag har många idéer men är urusel på att slutföra det jag påbörjat. I källaren stor vårt soffbord halvmålat sen några veckor tillbaka, det kanske är dags att ta tag i att måla klart det så att jag kan gå på steg 2 i den renoveringen. Bordet ska, när det är färdigmålat, tapetseras och lackas. Jag hoppas att resultatet blir så bra som jag hoppas, men jag får ju inte veta om jag inte gör klart det.

I källaren står också en sorts förvaringsmöbel till lillebror i familjen, den ska slipas, målas och tapetseras den också och den har jag inte ens börjat på. Jag hoppas att jag hinner klart allt detta innan sommaren är slut.

Sen finns det väldigt många andra saker jag vill göra och mitt huvud är som sagt var fullt och jag hoppas att jag hinner njuta och ta det lugnt med familjen mellan alla mina "galna" idéer som jag vill ta tag i.

Nu står dottern här bredvid mig och tycker att det är dags att jag slutar skriva och ägnar mig lite åt henne, hon tycker att det är dags för fika, men det får nog vänta en liten stund till :)

Ha nu en toppendag så återkommer jag förhoppningsvis med några idéer som jag lyckats slutföra den närmaste tiden.

Kram

Jag har många drömmar om vad jag vill göra i mitt liv, vad jag vill uppnå och vara stolt över den dagen då det är dags att se tillbaka på livet och fundera och reflektera över vad jag gjort. En del drömmar är lättare att nå än andra och jag tycker att livet vore tråkigt om man inte har några drömmar alls.

Just nu när jag är hemma och är mammaledig kommer det nästan dagligen upp tankar om vad jag skulle kunna göra istället för att vara lärare, jag älskar verkligen mitt jobb, men finns det något annat som inte sliter så mycket på kropp och själ? Mina vänner brukar säga att jag har drömjobbet eftersom jag är ledig så länge på sommaren, jag ser det inte så. För vid varje sommarlovsstart är jag så sliten och trött att det tar halva lovet innan jag kan njuta,  ta tag i det jag vill under min ledighet. Min dotter brukar tycka att jag är tråkig som inte orkar göra en massa kul saker med henne. Det är kanske dem största orsaken till att jag tvivlar på om jag ska fortsätta på samma sätt jag gjort. Jag gör mitt jobb till 110 %, och det är svårt att göra det lite lagom, barnen/eleverna förtjänar att jag är helt fokuserade på dem för att de ska få de rätta förutsättningarna för att lyckas, men till vilket pris? Det finns såklart fördelar och nackdelar med alla jobb, fördelen med mitt jobb är att jag får lära barn nya saker, få dem att upptäcka ny information, lära dem grunderna i ämnen de trodde var svåra och ouppnåeliga, lyckan att se dem lyckas går inte att beskriva - på det sättet är lärarjobbet mitt drömjobb, på alla sätt och vis.

Min största dröm just nu är att få skriva läromedel, jag har lite småplaner och idéer som jag skulle vilja ta tag i och förverkliga, men vet inte hur man gör och om det finns någon chans att lyckas. Varför skulle någon vilja lyssna på mina idéer? Jag är ju inte någon speciell och mina idéer kanske redan finns av någon annan. Det kanske är bättre att det bara förblir en dröm, eller? Är det en sådan här sak som jag kommer titta tillbaka på och ångra att jag inte försökte ta tag i? Att ha drömmar är fantastiskt på alla sätt, men de kan lätt bli lte skrämmande när man väl börjar fundera på att ta tag i dem, jag är en fegis i dessa lägen, vågar inte ta klivet ut i det okända, vill gärna veta vad som väntar mig och se vad resultatet blir i slutet.

Jag ska ta sommaren till att fundera ut hur och vad jag ska göra, jag står vid en vägskäl och vet inte åt vilket håll jag ska gå, men jag tror och hoppas att framtiden blir ljus vilket håll jag än väljer att gå åt.

Nu ska jag ta tag i denna regniga och gråa dag för vem vet vad den har att erbjuda - dagen har ju precis börjat :)

Många härliga kramar till er alla där ute   

Söndag morgon, solen lyser rakt in genom köksfönstret när jag gör iordning min frukost som jag ska avnjuta framför TV:n och inspelningen av nattens match mellan England och Italien. Jag vet.. vem vill kolla på en inspelning, men jag är ingen nattuggla och med en 4 månaders hemma så vet jag att jag kommer få gå upp tidigt på morgonen så då får man göra så här om man vill se. Matchen var bra och jag är glad över att jag spelat in den för den var sevärd på många olika sätt. Det kommer bli mycket fotbollstittande i vårt hus nu en månad framåt, det gillar jag MYCKET :)

Nu till min nyvunna vän... Jag har hittat något fantastiskt för en sportnörd som mig - poddar. Det finns ju allt och lite till att lyssna på, utbudet är oändligt och nu är mitt största problem TIDEN, när ska jag hinna lyssna på allt som jag vill.

Jag måste erkänna att jag har varit väldigt skeptisk till detta hela våren, det finns inget för mig och det är bara en massa oseriösa människor som lyssnar och spelar in detta, men så fel man kan ha. Nu önskar jag bara att jag hittat detta lite tidigare när jag var ute och gick mycket mer, mina dagliga morgonpromenader kommer inte alls bli lika långa och många nu under sommarlovet. Jag får vara glad om jag kommer ut en gång om dagen och då kommer jag nog inte att gå ensam utan då kommer dottern vara med och det innebär att jag inte kan lyssna. Jag får helt enkelt komma på något sätt för att kunna sjunka in i denna underbara sportvärld, stryka, tvätta och städa med lurar i öronen är min nya strategi, hoppas att den fungerar :)

Nu ska jag ta tag i lite tvättande, kanske med lurar i öronen medan jag ändå kan, mannen är med sonen och dottern ska titta på sommarlov, det innebär ju att jag kan få en liten stund för mig själv och den ska avnjutas med lite fotbollssnack i öronen.

Ha en fortsatt härlig dag i solen och glöm inte att det finns en podd för alla :)

KRAM KRAM   

Idag är det varmt, riktig sommarvärme och vi alla ska gå ut och bara njuta och tycka livet är fantastsikt. Ingen får klaga, vilket vi är väldigt bra på, utan när solen skiner ska alla bara må toppen.

Jag tycker om när det är sol och när värmen äntligen kommer, klaga är inget jag gillar att göra, men lite missnöjd lite då och då hör liksom livet till. Denna värme är inte så kul när man har en fyramånaders bebis hemma, det blir varmt överallt. Han trivs bäst när man håller honom och i denna värme är det inte så kul för både han och jag blir väldigt varma och till följd av det lite griniga. Sova är inget han gärna gör nu för tiden så de korta stunderna som jag orkar vara ute och gå med honom i vagnen räcker för honom, tror han i alla fall. För sedan slår det liksom över och han blir övertrött och då är det inte kul att få honom sova när han skriker och är allmänt missnöjd med det mesta jag/vi gör för att få honom att koppla av och sova. Igår kväll höll jag på i i nästan 2 timmar innan han äntligen somnade i pappas famn, då somnade ävem jag av utmattning eftersom även den stora tjejen hade svårt att sova och kom ner och klagade över det mesta och det gjorde att hon inte somnade hon heller. Sen när de väl somnat sov de hela natten och vaknade utvilade och pigga :) Jag hade däremot hade det lite värre att sova, vaknade flera gånger och hade svårt att somna om, men får väl vila upp mig senare helt enkelt.

Nu ska jag ta hand om mina älskade barn och se till att deras dag blir toppen  :)

Ha en härlig dag i solen helt enkelt

KRAM

Sonen ligger och sover och jag försöker som vanligt att få några saker gjorda under tiden, men tänkte att det kanske var på tiden att uppdatera mig lite på bloggen efter en lång frånvaro... igen!!

Dottern är i skolan och på onsdag går hon på sommarlov. Hon har då avslutat första klass och jag sitter och funderar över hur snabbt livet springer fram. Tycker att det inte var så länge sedan hon var liten och behövde hjälp med i princip allt. Nu är jag bara en jobbig mamma som inte ser henne och inte gör något för att hon ska må bra, dotterns ord alltså. Att få en lillebror är det bästa som hänt henne hon älskar verkligen den lilla killen som skrattar och pratar med henne så fort hon är hemma, men avundsjukan och svartsjukan går inte att komma ifrån. Hon kan verkligen spela på känslor och vet precis vilka knappar hon ska trycka på för att få mest effekt av det hon säger. Hon är så pass stor att det går och prata med henne och vi alla i familjen vet att genom samtal går det mesta att lösa. 

Nu längtar vi alla efter sommarlovet då vi inte behöver ha väckarklockan på, vi tar dagen som den kommer och ser till att njuta så mycket vi kan.  Det kommer bli annorlunda för jag känner att min ork och energi är bättre nu än när jag jobbat ett helt läsår, så förhoppningsvis kommer denna sommar bli fantastisk med en massa familjemys:

Nu vaknade lilleman och är inte på sitt bästa humör så jag ska ta hand om honom för att om en stund hämta dottern i skolan.

Ha en bra dag alla så hörs vi snart igen :)

Den 11 februari kom äntligen vår prins. Allt gick väldigt bra och jag/ vi försöker nu komma in i någon form av vardag igen eftersom vår dotter behöver ha sina rutiner som vanligt. Jag och min familj är otroligt glada över denna lilla guldklimp, han var så efterlängtad och vi är så glada över att allt har gått så fantastiskt bra. Jag kommer på mig själv att bara sitta och titta på honom och bara njuta av att han är så underbar. Lyckan är total i vårt hus.

Men det är ju en hel del annat som också styr mina tankar och känslor såklart, allt är inte bara bra och roligt. Han är nu snart två veckor och jag känner mig helt omtumlad av alla känslor som kommer över mig mest hela tiden. Jag gråter för allt, både i glädje och för minsta lilla motgång, men framförallt är det min oro som jag kan bli tokig på. Jag oroar mig för allt, äter han tillräckligt, sover han för mycket, är han slö, ja ni förstår att det blir lite mycket för mig.

Mitt i allt detta har dottern gått och blivit sjuk, tokförkyld, hosta och nu även feber. Min oro är nu hos henne att hon ska bli frisk snart, men även att lilla sonen inte ska bli smittad vilken inte vore så kul eftersom han är så liten. 

Jag vet att allt kommer att gå bra bara jag håller mig lugn och jag är så tacksam över den man jag har eftersom han är lugnet själv. Han kommer hem till mig och säger bara åt mig att jag gör allt jag kan och mer kan vi inte göra. Vi kan inte påverka något och det som händer händer, Jag vet allt detta och det är skönt att någon säger det till mig lite då och då så att mina axlar kan "ramla" ner och jag kan andas från magen igen. Han äter och sover och där emellan ligger han och tittar på världen som är runt omkring honom vad mer kan en nybliven förälder begära?

Nu ska jag njuta av denna fantastiska fredagskväll med min familj, ska gosa med lillkillen och se till att storasyster får det hon behöver för att bli frisk så snart det bara gå.  Jag ska även säga till min man hur mycket han betyder för mig och att jag älskar honom, det kan man aldrig säga för många gånger   

Jag hoppas att alla ni också får en underbar kväll och att ni tar hand om era nära och kära och berättar för dem hur mycket de betyder för just dig. 

Kram på er alla!!!!

En natt utan sömn är jobbig dagen efter när vardagen på något sätt måste rulla på som vanligt. Klockan ringde halv sju och då är det dags att försöka få upp en morgontrött dotter som också haft svårt att sova ordentligt inatt. Vet inte om det var något speciellt i vårt hus inatt eftersom vi alla i familjen hade svårt att sova, inklusive bebisen i min mage som jag tror hade disco eller liknande...

Trots sömnlösheten gick morgonen bra och jag skjutsade en glad dotter till skolan och sa hej då och åkte hem för att ta plats i soffan, var ju tvungen att ta igen någon timma av nattens uteblivna sömn. Halvsov i en timme ungefär och sedan har jag försökt att sysselsätta mig med något för att inte hamna i någon form av förslappning, vilket kommer förfölja mig hela dagen... 

A och jag har en hel del att göra under eftermiddagen så jag hoppas verkligen att jag har lite ork kvar till det. Först och främst måste vi göra klart läxan, jobbigt att ha en mamma som är lärare ibland, men läxan måste göras innan något annat kan påbörjas...

Sen är du ju så att hon fyller ju 8 år imorgon och jag har lovat att det ska finnas något gott hembakat tills dess och just nu gör det inte det så hon och jag måste baka. Hon vill gärna hjälpa till så hon får göra det mesta och jag assisterar så gott jag kan. Det svåra för mig är att inte lägga mig i för mycket utan faktiskt låta henne försöka själv. Vi får se vad det blir för gott, jag återkommer med resultatet vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag ta mig en kopp te och krypa upp i soffan framför en film och mysa för mig själv innan dottern kommer hem.

Ha en toppendag!!

KRAM Sofia

Det var nästan ett år sedan sist jag skrev och det har hänt en hel del i mitt liv som ni säkert kan förstå   

Jag ska vilken dag som helst nu bli mamma för andra gången och jag är väldigt frustrerad på många olika sätt. Det bästa för att komma vidare och bearbeta allt detta måste väl vara att skriva av sig för då känns nog allt lite lättare igen.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att den lilla krabaten ska komma ut så att jag och familjen kan få lära känna denna nya lilla människa som växt i min mage nu i snart 9 månader, och jag vet att de andra i familjen längtar väldigt mycket de med, men det finns saker som är väldigt jobbiga just nu.

Jag har inte jobbat på en och en halv vecka vilket är väldigt skönt, känner att jag har fullt upp med att "bara vara" gravid och se till att vardagen med min dotter ska gå smidigt. Hon är glad över att bli storasyster men eftersom att hon fyller 8 nu på onsdag så har hon en massa tankar och funderingar på hur det kommer att bli. Hon visar allt detta på olika vis, just nu är vi inne i period där hon testar mig hur långt hon kan gå innan jag blir arg. Hon försöker att göra saker som hon vet att hon inte får och när jag säger till henne så får hon ALDRIG göra någonting och vi ser henne ALDRIG utan vi tänker bara på bebisen.  Svartsjukan och avundsjukan är stor just nu i detta hus och den är inte så lätt att hantera när jag är trött och sliten själv, men det finns en fördel och det är att det faktiskt går att sitta ner och diskutera sakerna när hon lugnat ner sig och vi kan föra en dialog och hon får uttrycka sina tankar och funderingar för oss. Jag hoppas att det kommer bli bra, men jag är helt övertygad om att mitt tålamod som mamma kommer att testas om och om igen en bra tid framöver, men jag är redo    hoppas jag...

Nu till mig själv, det är ju inte bara min dotter som känner frustration emellanåt.. även jag har mycket tankar och funderingar och humöret pendlar enormt.

Jag kan vakna på morgonen och må bra vara glad och se framemot det dagen har att erbjuda. Sen kommer det ett litet bakslag, det blev inte som jag tänkt mig och tårarna kommer allt närmare. Det kan vara en sådan enkel sak som att mannen eller dottern glömt att det ska fixas en sak under dagen och min värld går under. T ex så skulle de åka och handla och jag bad dem att köpa med en tidning till mig som jag kunde njuta av medan de skulle åka och träna. När de kom hem så hade de inte köpt någon tidning och tårarna började så sakta rinna nerför mina kinder. Det var bara att gå undan och försöka att inte visa min dotter att jag grät för innerst inne visste jag att detta är ju fånigt och inget att gråta över, men jag kände mig bortglömd, precis som min dotter gör...  Som tur är går det över och jag kan hantera det, men det är jobbigt för jag styr inte över detta.

På samma sätt är jag lättirriterad över minsta lilla grej, jag och min dotter kan tjafsa över småsaker hela tiden vilket kostar mycket krafter hos både henne och mig. Jag måste ge min man något fint när allt detta är över för han står lugnt och försöker göra det bästa han kan utan att bli irriterad och lugnar ner oss båda två, det kallar jag tålamod och kärlek   

Just nu sitter jag här hemma i min ensamhet och försöker att hålla mig sysselsatt, inser att jag inte kan ligga i soffan och bara slappa, dagarna går inte så fort och jag ligger bara och funderar och känner efter om det kan vara något på gång. Om det gör ont ligger jag och väntar på att det ska göra mer ont så att jag inte ska missa att förlossningen är på gång. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att missa när värkarna sätter igång och jag tror att allt kommer att gå bra. Det är klart jag oroar mig för mycket, hinner jag in i tid?, kommer min man att hinna hem om det är halt ute?, kommer barnvakten när jag ringer? ja det finns många frågar som snurrar i huvudet just nu som jag vet kommer att lösa sig när väl dagen är kommen. och den dagen får gärna komma snart ;)

Nu ska jag inte lägga ner mer tid på alla jobbiga tankar som finns i huvudet för jag längtar enormt mycket efter denna lilla person, och vi har längtat efter en bebis i så många år så jag ska försöka att njuta av tiden nu och verkligen se framemot tiden som väntar efter denna graviditet. Jag tror inte att jag är ensam om alla dessa tankar och funderingar, men när man sitter här för sig själv så finns det inte så många att prata med... alla jobbar eller liknande och det är bara att ta tjuren vid hornen och göra det bästa av situationen. Jag är en person som ser möjligheter framför svårigheter så nu ska jag vända detta till något bra och se framemot det som väntar för det är ju det härliga med allt detta och då har jag glömt hur jobbigt det var innan..

Jag önskar er alla en underbar dag 

Många kramar Sofia